FRIDA KATRINE JENSSEN
sen dagen vi träffades första gången i somras.
jag kommer ihåg när vi skulle träffa klassen, jag visste inte alls vem du var.
vi körde en lek och vi skulle leta efter någon som hade samma stjärntecken.
och du hittade ingen tillslut frågade du mej och vi hade samma stjärntecken.
vi började skratta lite, men vi pratade inte så mycket den dagen.
sen letade jag upp dej på bdb och vi började snacka.
redan då visste jag att vi skulle bli jävligt tajta.
vi bestämde en dag att vi skulle träffas, vi gjorde inte så mycket den dagen.
vi gick bara runt o skratta o snackade.
sen efter några veckor i slutet av sommarlovet.
så åkte vi till borlänge, och vi hade så jävla kul.
och sen när vi var med jakob och hans kompis skulle komma.
och jag trodde han var jätte snygg, så jag typ ''piffade '' upp mej.
och sen när han kom var han typ as ful, HAHHA
och sen dissa vi dom och va med ....
säger inga namn, men dom e nsygggga tycker du (a)
sen börja vi skolan , alla vi tjejer var jätte mycket tilsammans.
men bara i början, sen sprack allting, du och jag slutade umgås.
jag blev bästavän med joline, och valde bort dej..
jag känner mej så sjukt dum än idag.
och jag sa att vi inte kunde va vänner längre.
det kändes verkligen i hjärtat och vi gick i samma klass.
det var så himla svårt att se dej, jag tänkte på alla våra minnen.
allting som hade gått bort.
men jag saknar dej verkligen, alla våra minnen glömmer jag aldrig.
men kom ihåg att jag ska kämpa för dej och oss.
jag är glad att du också vill kämpa med MIG nu.
fast de kanske inte kommer bli som förut, men jag älskar dej frida
och jag hoppas du vet att du alltid kommer va en stor del av mitt liv.
när jag sitter här och skriver tänker jag på gamla minnen med dej.
när vi sa att det alltid skulle va vi.
jag vet inte hur jag ska beskriva dig, du är för underbar.
du bryr dej alltid om folk, men du brydde dej om mej så sjukt mycket
du stöttade mej alltid i svåra situationer,
detta kanske inte var så långt.
men ord säger inte så mycket,
men dom orden som jag har skrivit kommer från mitt hjärta
frida
DU ÄR MIN BÄSTAVÄN OCH JAG ÄLSKAR DIG MEST!
seriöst madde, jag gråter.
haha, jag minns då med stjärntecknet.
jag gick fan runt och frågade varenda en, det va nära att jag gav upp.
och sen tänkte jag "jag frågar en sista, annars ger jag upp". och så frågade jag dej, och du ba: ja, men det är klart. vi garvade då, och sen snackade vi ingenting mer den dagen. men sen när du la till mej på bdb, först tyckte jag att du verkade kaxig och så. men så fort vi började snacka och så, försvann mina tvivel. du va en sån person som alltid lyssnade och förstog. en sån jag alltid har letat efter. min tvilling! vi va ju faktiskt födda samma månad (a) den där dagen vi träffades, vi hade så sjukt kul, det kändes som att vi alltid känt varandra. men sen när jag loggad ein på msn på kvällen, blev allt fel, du kanske minns de? vi snackade inte med varandra på aslänge. och båda gick runt och mådde skit. tillslut började vi snacka igen, och efter bara ett tag, kändes det som att vi aldrig hade bråkat. allt va så lätt med dej. som att andas. vi bestämde iaf att vi skulle åka till borlänge. det va typ 3-4 augusti eller nå sånt? vi hade asroligt. och du va faktiskt taskig när du sa till jakob att komma till cubus, fast vi inte va där. fast det va roligt också (a)
sen skulle han johannes eller va han hette komma, och du vart asglad och trodde han va fettsnygg, och sen va han typ asful. sen efter ett tag ville du träffa nåra, så v gick och skulle möta dom, och sa till jakob och han johannes att dom skulle vänta där. och sen snackade vi med dom, som du sa, vi säger inga namn, men jag tyckte dom va sjuuuuuuukt snygggggggga! sen va vi med dom ett tag och glömde helt bort jakob och johannes. ganska taskigt igentligen. men det brydde jag mej inte om. för det va roligare att va med dom där ja, som vi inte säger namnen på. antagligen för att dom va just snygga. hehe, ytlig som jag är (a) sen pallade vi inte va med dom snygga nå mer, så vi gick runt lite själva, och sen när vi skulle kolla om jakob och han johannes va kvar, hade dom stuckigt. riktigt taskigt faktiskt! aja, nu ska jag inte snacka på om det mer. men sen när vi kom hem från borlänge, va vi hur tajta som helst. vi va hur mycke som helst, och så. sen när skolan började gled vi isär, och du valde henne framför mej. och sa att vi inte kund evara kompisar. och efter de blev allt fel. vi sncakde inte, låsades som att den andra inte fanns, kollad inte på varandra. inget! men du ska veta att jag mådde jävligt dåligt av att se på dej, för jag kollade faktiskt, när du inte såg. du skrattade och log. men det va inte med mej utan henne, och det sårade. vi bråkade typ nästan 5 månader tror jag? nu har vi iaf börjat snacka igen, vi är inte lika tajta som förut, absolut inte. men om vi bara kämpar på, kan det gå! bara vi är starka, och så. men så länge båda vill, finns det hopp! inte så super långt kanske. men jag kan inte beskriva dej med ord! du betyder för mycket. men 4 ord. ganska starka och betydelsefulla. och jag vet att jag säger det till många. men du vet också att det är till dej jag verkligen emnar det!
jag älskar dej bästavän! <3
och saknar dej och våra minnen helt sjukt mycke!
bara så du vet liksom.
nej, nu ska jag inte skriva nå mer, för du kommer inte orka läsa mitt, eftersom att jag skriver så dåligt :(
men skitsamma. läs så lågt du vill/orkar :)
aja,
nu vet du iaf att du betyder helt sjukt mycke för mej.
du&jag, hand i hand, livet ut bästavän!
